Vad fort....

...allt kan förändras! På bara tio minuter var hela min värld i ett kaos och ett töcken i söndags.

Jag vaknade rätt tidigt på morgonen och kände att jag hade lite ont i magen. Jag klev upp och på några minuter hade smärtan i magtrakten ökat till outhärdlig. Sedan gick det fort. In på sjukhuset där jag snabbt undersöktes; njurstensanfall, hjärtinfarkt, gallstensanfall eller...? Efter en del behandling släppte smärtan och jag kunde åka hem, i ett rätt bedrövligt skick men smärtfri i allafall. Någon precis diagnos kunde väl inte fastställas men det troliga var njurstensanfall. Resten av söndagen tillbringade jag i någon slags dvala i soffan oförmögen till något annat. Även de tre kommande dagarna tillbringade jag sjukskriven i sängläge mest hela tiden. På onsdagen var jag till läkaren, tog en del prover och fick en remiss till ultraljud och åkte hem utan att ha blivit mycket klokare än innan. På torsdagen jobbade jag igen och det gick faktiskt ganska bra fastän jag var skakis och klen. Fredagen gick ännu bättre.

Och nu är det äntligen helg igen! Jag känner mig ännu bättre idag om än inte helt återställd men har åtminstone energi till att göra någonting inför julen, det får nog bli grundstädning i badrummet, det blir bra det! Och lite planering, det är lugnt och bara trevligt. Ikväll tror jag att S och jag ska ha lite mysfilmkväll, vi får väl se, hans helgplaner kan ändras väldigt snabbt...

Japp, det var lite om min vecka det. Nu är jag glad att det inte var värre saker som hände även om detta i stunden var fruktansvärt och svårt. Men det finns ju saker som är långt mycket värre och som är svåra att bara reparera sådär med lite medicin, så, ja, jag är mycket tacksam för att det blev så bra till slut. Jag känner också stor tacksamhet för det jag har just nu och ska försöka ta vara på livet ännu bättre tillsammans med de jag älskar mest av alla på vår jord!
Kram från Pia