Det har nu vänt...

... och ljuset är på väg tillbaka. Ja, inte för att det  märks än men bara vetskapen gör att det känns lättare.

Julen gick väldigt smidigt i år, Jag hade en dag ledigt innan julafton, precis som ungdomarna i familjen. Så dagen innan julafton var vi samlade hela familjen och allt kändes toppen! Vi hjälptes åt med det sista som var kvar att handla och fixa med och när fredagskvällen kom kunde vi faktiskt njuta av en uppesittarkväll i lugnt och behagligt mak. Det vet jag inte om jag någonsin varit med om sedan jag fick familj och det var fantastiskt skönt.

På julaftonen åkte H iväg till jobbet och T och jag åt tomtegröt och skinkmacka innan vi hämtade upp farmor för att åka till kyrkan för att lyssna på några av T.s kompisar som skulle sjunga och spela. Det var en jättemysig start på en julaftonsdag. Efter det åkte vi till de tre gravarna, farmors mormor samt hennes mor och far, och tände juleljusen. Vädret var strålande, sol från en klarblå himmel och några grader kallt. Inte så mycket snö förstås men det gjorde inget, det var fint och ljust ändå.

Väl hemma igen fikade vi lite och tog det lugnt en stund innan det var dags att börja med julmiddagen. I år serverades det: tre sorters sill, rökt lax, farmors hemlagade leverpastej med mimosasallad, farmors grynkaka, rödbetssallad på färska rödbetor med fetaost, rödkålssallad med apelsin och grape, min egeninsaltade skinka, långkål, ägghalvor med fyllning, farmors köttbullar och farmors jansson. Det var alldeles lagom med mat, ganska så mycket nyttigheter och allt var väldigt, väldigt gott!

Så småningom var det dags för julklapparna och jag tror alla blev nöjda och glada över sin presenter. Själv fick jag en hushållsvåg och en mindre matberedare bland annat och det var precis vad jag hade önskat mig. Kvällen fortsatte framför tv:n med apelsinris och en massa hemlagat godis innan vi hoppade i säng, nöjda och glada, framåt tolvslaget. Farmor sov över.

På juldagen fortsatte vi att ta det riktigt lugnt. Jag tog en uppfriskande promenad till affären för att köpa lutfisk och på eftermiddagen vankades det lutfisk (fast bara åt en del i sällskapet), övriga fick gnaga på resterna av gårdagens julbord och sedan skjutsade vi hem farmor och kidsen drog iväg på förfest innan juldagsfirandet på Statt drog igång. H och jag satt skönt tillbakalutade i vår egen tv-soffa och tyckte det var lika bra. På natten när vi skulle gå och lägga och vi skulle ropa in kissemissen hörde vi att det börjat blåsa väldigt mycket och sedan hörde vi också att vinden slet i huset hela natten av och till. Men när T och S kom hem framåt fyrasnåret med sällskap kunde man koppla av helt och jag somnade om och hörde inte ens när H åkte iväg till jobbet. Jag sov gott helt ovetandes om vilka skador stormen Dagmar fört med sig. Vid åtta vaknade jag av att H kom hem och kröp ner i sängen igen, vägarna var oframkomliga på sina ställen och man hade avrått folk från att vara ute på vägarna för träd rasade fortfarande fast vinden avtagit till en viss del. Och så småningom fick vi klart för oss att även i vår närhet hade det fallit en massa träd och sedan när vi åkte för att titta till båten såg vi att många, många drabbats dock utan att en enda människa skadats. Vilket under men vilken förödelse också!

Igår var vi till Birsta City och IKEA och gjorde en del fynd. Jag köpte bl a en ny säng till vårt nya sovrum, det kommer nog att bli fint. S köpte inget alls och T hittade lite kläder bland annat.

Ja, dagarna har fyllts med allt möjligt och tiden går fort och sakta på samma gång. Jag ska försöka att fortsätta njuta av mina sista fyra lediga dagar utan att tänka så mycket på att jobbet snart är i gång igen. H blev ofrivilligt ledig på grund av att stormen fick hela anläggningen att stänga. Hotellet och stugorna kyldes ut ganska snabbt eftersom det ju blev strömavbrott och över liftarna låg det en massa träd och gjorde dem obrukbara, gästerna fick evakueras helt enkelt. Men på fredag ska han vara på plats igen för då är det mesta åtgärdat som tur är. Det har iallafall varit mysigt att vara hemma tillsammans de här dagarna.

Hörs snart igen! / P.

December månad ...

... gör sitt intåg. Men det är verkligen inte med juliga steg månaden gör entré. Idag är det så mörkt och blött ute att julstämningen nästan helt försvunnit. Den snö som kom för några dagar sedan är i stort sett borta och mildvädret och regnet har kommit tillbaka. Men jag har ändå tänkt att jag ska ta itu med julstädningen i helgen och hugga tag i arbetsrummet med alla böcker som ska dammas och det ska bli jättekul att komma igång med det. Jag ska också kvistmåla taket i vårt sovrum och måla klart elementet till T:s rum. Och självklart ska det bli en massa helgmys med glögg och god mat.

I går var vi med om en riktigt spännande kväll. Polisen for längs gatan fram och tillbaka, fram och tillbaka med blåljus och sidostrålkastare på och sökte av i buskage och skogspartier. Det var ett himla pådrag med både vanliga polisbilar, civilbilar och polispiketer. När vi skulle fara iväg ett ärende såg jag en polisbil en bit bort som jag gick fram till och frågade vad det var frågan om och om det fanns anledning till att vi skulle vara rädda. Men det enda de sa var att de sökte två personer i Canadian Goosejackor och att de tyckte att vi skulle gå in och låsa dörren och inte ta kvällspromenaden med hunden däråt. Hm, jag blev jätterädd och tänkte på det hela kvällen. Jag vet inte om de fick fast dem eller mer om varför de var på jakt undan polisen. Det var visst polisen från Umeå som var här och hade kallat in polisen från vårt distrikt till förstärkning. Jaja, det verkar vara lugnt här ikväll i allafall!

Det var ganska så bra på jobbet idag igen. Jag har bestämt mig för att säga upp mig så småningom om ingen förändring sker men det kommer ju att ta tid att hitta ett nytt jobb så än är det ingen brådska att göra slag i saken. Ibland tänker jag att jag inte vill jobba någon annanstans för jag trivs så bra med mycket men så återkommer själva den stora anledningen till att jag vill därifrån och då har jag lust att bara gå därifrån direkt. Jag förstår inte att de är så rigida i tankarna ring arbetstiden, precis tvärt emot övriga aktörer på arbetsmarknaden där det går mot mer flexibilitet och individuella upplägg. Jag hoppas det kan bli en diskussion på riktigt om det fast jag tror inte det kommer att bli det... Nu ska jag bänka mig i soffan för att kika på vad Mat-Tina har att bjuda på. Så hörs vi då!

Det var lätt ...

... att vakna i morse. Det kändes i hela kroppen att snön föll. Stora, stora tunga snöflingor dalade till marken, ingen vind och en alldeles dov tystnad bäddade in oss. Riktigt fint!
Vi hade lite planer för dagen och vi startade med att åka iväg och köpa en stor säck solrosfrö åt pipisarna, sedan fyllde vi på och hängde upp de fågelmatare vi hade. Vi monterade också upp en granslinga med små ljus i runt förstukvisten och bäst som vi höll på skrattade vi båda åt vad vi gjorde. Det som vi nästan hånat andra för att de gjort, pyntat huset med girlanger och lampor, vi som varit så sparsmakade och på sin höjd haft en liten adventsgran på tomten. Men vi gillade det vi gjorde och skyllde det på att vi nog blivit gamla och då blir det så här.
Sedan skulle jag hjälpa T och bleka slingor och det var hur svårt som helst. Det gjorde superont på henne när håret skulle dras igenom de där pyttesmå hålen och jag höll på att ge upp flera gånger när jag såg hur hon nästan började gråta för att det gjorde så ont. Efter ca tre timmar var det i allafall klart och resultatet också bra som tur var!
Sedan åt vi jättegoda chilibiffar och klyftpotatis som H lagade innan han stack iväg på repet med bandet. Jag girerade och tog ett tag med dammsugaren på bottenvåningen, det får duga.
Helgen har varit jättemysig i sällskap med T. det har gått fort men vi har ändå hunnit med en del och framför allt så har vi varit tillsammans hela tiden. Kul! Jag längtar redan tills hon kommer hem till jul.
Nu ska jag tvätta lite och sedan hänga framför tv:n resten av kvällen. God första advent till alla!

Lördag afton...

och mörk novemberkväll. Idag är det lite varmare ute och en blek sol tittar fram över trädtopparna men det är knappt den orkar upp. Det har varit en väldigt kort dag idag och jag har inte gjort många knop. Lite sovmorgon, en sväng ner på stan för att inhandla amaryllislökar sen planera veckans mat och veckohandla och ett par maskiner tvätt. Jo, det har blivit en del gjort ändå ser jag nu.
Snart åker vi till våra allra bästa vänner på middag tillsammans med en annan av våra bästisfamiljer och det ska bli jättemysigt. Jag antar att det blir en liten glögg framför brasan först och sedan ryktas det om lamm. Ja, det vankas i allafall alltid god mat där. Och efterrätt. Och gott vin.
I går var jag och H och farmor på kvällskonsert och det var så bra. Rofylld musik som gav mycket energi. Lars Jansson trio i samarbete med Weberkvartetten och Nordiska blåsarkvintetten. En riktigt skön start på helgen!
I morgon sägs det att det kan komma lite snö men vi får väl se. Vi blir nog mest inne då ändå. jag ska måla element och tak och H ska isolera och regla upp ett par ytterväggar. Jo, det blir ju lite översyn av adventsgrejerna också för nästa helg är det dags och då kommer familjen att vara komplett några dagar, åh, så mysigt vi ska ha det! So long!

Egentligen....

...tycker jag att det är väldigt mycket på ytan i de heminredningsbloggar jag läser. Och egentligen tycker jag hjärtligt illa om allt detta. Där pratas det om saker man bara måste ha, att man blir så lycklig av att handla och att allt bara är så underbart hela tiden. Nej, det känns så otroligt fel att läsa om hur någon varit ute och köpt sig en ny baramåsteha-Molly eller ytterligare en baramåsteha-kudde när man vet att andra människor inte har råd att ens äta bra mat varje dag. Att man skapar sin lycka genom att köpa materiella ting som kläder och smycken, smink och skor. Nej, jag tycker inte att det här är riktiga människor och någonstans i bakgrunden känns det här som riktiga losers.
Hur kan man till exempel lägga tid på att klä sina träklädnypor med mönstrat papper? Hur kan man tycka att det är viktigt? Och hemmen i alla de här bloggarna ser precis likadana ut; vita, sterila miljöer med svarta inslag och tio miljoner kuddar. Man ska klä sig i virkade spetsschalar, Odd Mollytunikor och gummistövlar från Ilse Jacobsen, man ska dricka Kusmi-te och bränna doftljus från Yankee Candle och man ska bara säga snälla saker och hålla med. Ett riktigt låtsasliv!
Och jag letar med ljus och lykta efter bloggare som känns äkta och jag har också hittat några. Intressanta människor som visar mänsklig värme på riktigt och som har verkliga mångfacetterade liv. Jajjemen!

Måndag kväll...

... och starten har gått för vecka 46. Borde ha köpt amaryllislökarna nu för de behöver ju sådär en sex veckor på sig för att stå i blom på julen. Ja, imorgon får jag inte glömma det igen. Och jag borde även köpa mig en bra kvisttäckande takfärg, en riktigt bra en, så att jag kan börja måla sovrumstaket. Golvet blev i allafall färdiglagt idag för H åkte iväg på jobbet i morse som vanligt men kom fram till hygget ca 10 mil hemifrån endast för att upptäcka att fröerna var hemma. Det var bara att vända hem igen och då kunde han ju utnyttja dagen till renoveringen istället. Som jag längtar tills det blir klart!

Ute har det varit ganska milt idag, sådär en 5 grader varmt, men det blir fort mörkt och kvällarna känns väldigt korta. Det är absolut mer lockande att krypa under täcket och läsa en bok än att dra igång helgförberedelserna men det vore bra om jag kunde komma igång lite. Att göra en sak varje dag som har med julstöket eller med renoveringen att göra, det vore bra det! Jag ska börja idag med att planera, så får det bli. Hejsvejs!

Vintern väntar runt hörnet...

... hoppas jag. Ja, nu får vintern komma precis när som helst för idag blev allt klart ute på tomten och i trädgården. Nu är det dags att dra sig in i stugvärmen och börja rusta för advent och julfirandet. Det ska bli jättemysigt, tycker jag. 

I år har vi verkligen hunnit med allt som behöver göras innan snötäcket kommer och lägger sig över alltihop och det känns verkligen bra. Det är städat överallt och vi har hängt upp kajakerna, rengjort gräsklipparen och ställt undan den och till och med hunnit köra iväg snölungan på service. Det bästa nu vore att det blev riktigt kallt en tid så att det kunde få bli ordentlig tjäle i marken (så att rosorna får en bra vinter också, det var ju ett tag sedan) och så att man kunde få göra några turer med långfärdsskridskorna. I fjol gick det inte att åka en enda gång för det var så dåliga isar och det kom så mycket snö så tidigt att det var omöjligt. Sen hoppas jag att det kommer ordentligt med snö så att vi kan dra igång slalomsäsongen efter nyår på allvar.

Det som står på tur härinne nu är ju golvet i vårt sovrum, det fattas några brädor innan det är klart. Sedan ska vi städa ur rummet, täcka golvet och börja isolera ytterväggarna innan själva ytfinishen står på tur. Det blir nog en bruten vita/ljus tapet på alla väggar utom vid huvudändan på sängen, den väggen ska ha mörkgrågrön liggande panel. Golvet ska såpskuras med pigment och taket ska vara vitt liksom snickerier runt dörr och fönster. Det kommer att bli superfint, tror jag. Mer om hur arbetet fortskrider så småningom. Nu är det dags att börja fundera på morgondagen och starten på en ny vecka. Ajö så länge!

Två semesterdagar ...

...och en helg, ja, det är vad som återstår av min sommarledighet. Men det gör inte så väldigt mycket. Jag tycker att det ska bli ganska skönt att börja jobba igen och komma in i rutiner och en vardag för jag gillar det också. Men visst, vi har en hel del kvar att göra på tomten och i huset och det skulle väl inte vara helt fel med någon vecka till så att vi hade kunnat fortsätta dona på. Det vi faktiskt har hunnit med i sommar är: rivit hundgårdsstängslet (ett riktigt skitgöra), fått iordning på vedförrådet under verandan (som skulle ha gått mycket fortare om inte getingarna attackerades oss hela tiden) och travat in all ved där från den halvt om halvt raserade vedboden, målat verandan och ytterdörren, kört iväg tre lass med bråte till soptippen och rivit vedboden. " Vi har köpt hus för mer än en miljon men det enda vi gör är river" säger H i sina mörkare stunder. Snart har vi rivit klart, menar jag, och då är det tid för uppbyggnad och det kommer att bli sååå fint. Se bara på de rum (badrummet och T:s rum/gästrummet) vi är klara med. I sommar har vi också haft stor hjälp av S som fick jobba hemma mot betalning när det inte fanns några sommarjobb. Men vi har ju också gjort andra saker än tungt husjobb som lyssnat på ett par konserter, träffat kompisar och grillat ihop, haft långväga besök av kompisar, seglat lite (alldeles för lite) och ätit gott och tagit det lugnt, haft sovmorgon varje dag och kunnat njuta av ledigheten.

Förra veckan var vi två dagar i Stockholm och lånade en kompis tomma lägenhet i Aspudden. Det var jättefint väder när vi kom fram på kvällningen och när T också kommit till lägenheten och vi installerat oss gick vi ner till Vinterviken där vi hittade världens mysigaste lilla trädgårdsrestaurang som hade grill- och musikkväll precis den kvällen. Dagen därpå ägnades helt åt hämningslös shopping medan pappan var hos gitarrdoktorn i Blackeberg med sin gitarr (precis hela dagen fast det bara skulle ta två timmar, haha familjens lilla gitarrnörd!). Den kvällen käkade vi vietnamesiskt på en liten uteservering. Gott och mysigt! Jag bara älskar när vi är ute och gör saker tillsammans hela familjen. Det är alltid så kul och trevligt! Sista dagen åkte vi ut till T på Max i Barkaby och käkade lunch sedan gick vi någon timme runt på det enorma outletområdet intill innan vi vände kosan hemåt Norrland. En väldigt mysig liten minisemester.

Väl hemma igen var det till att rigga för 18-årsfirande. Vi käkade lite födelsedagslunch med farmor men framemot eftermiddagen ville hon åka hem och hade ingen lust till att stanna på middag tyvärr (jag känner mig lite orolig för hennes krånglande mage faktiskt). Och som vanligt kom hela familjen Hedlund och dessutom ytterligare tre killkompisar till S. Vi käkade det vanliga; ädelostpotatis, whiskysmörsås utan whisky och biff. Till efterrätt den vanliga tårtan med Karins vaniljsås som man dränker bottnarna i och två gräddiga fyllningar, jordgubb och banan. Mumsfilibabba, succén uteblev inte den här gången heller! På kvällen var det förstås utgång för den där myndiga killen och han hade haft jättekul.

Sen har hus-och tomtjobbet fortsatt och idag har vi lyckats samla ihop en hel hög med rivningsbråte på nytt så på fredag bär det av mot tippen igen. Men i morgon ska vi fira H:s moster som fyller 85 så då drar vi till det fiskeläge en bit norrut där de bor på somrarna för att gratulera och då får vi ju också träffa H:s kusiner med familjer och det är ju alltid skoj.

Just nu är klockan tio på kvällen. Solen har försvunnit bakom trädtopparna men det är fortfarande en behaglig temperatur så jag tänder lite ljus och stannar kvar härute på altanen ett tag till. H kom precis ut med en stor kopp Munkte och bredvid mig ligger lilla Milla och snusar och jag mår väldigt gott. Bakom dungen hör jag trafiken som fortfarande är i full gång men det stör inte alls, jag gillar att höra stadens brus numer efter 20 år ute på bondvischan.

Kram från P.

Regn och rusk ...

...men vad gör väl det. Vi hade bestämt att vi skulle köra en massa gammalt bråte till soptippen och så fick det bli även om regnet stundtals öste ner. Fyra vändor blev det och blöta som katter var vi men det var fantastiskt skönt när det var gjort och man slapp se de där sophögarna på tomten. När vi kommer tillbaka från vår lilla minitrippsemester ska jag städa och göra fint på tomten och jag känner mig riktigt inspirerad till det nu.

Ikväll ska vi ha ett litet årsmöte i vår lilla gulliga trädgårdsförening. Ja, årsmöte och årsmöte, vi ska träffas och fika gott och bara prata en massa om allt möjligt, kanske lite trädgård också, vem vet? Och vi kanske äntligen ska kika på bilderna från vår trädgårdsresa till Ockelbo. Perfekt att sitta framför brasan i Bredåker och mysa ikväll!

Det är högsommar ...

... och snart fruntimmersvecka, men jag tycker det känns som att sommaren har varit och att det är på väg att bli höst nu. Märkligt! Kan man återta sommarkänslan på något sätt, tro?

Min sommarsemester startade med att vi gjorde vår årliga tripp till Gotland för att fira midsommar. I år flög vi och det var väldigt bekvämt men inte alls samma härliga känsla som man får ombord på båten. I Träkumla var allt som vanligt utom att C inte var med och det var jätte, jättetråkigt särskilt som vi hade tänkt fira hennes födelsedag där i år, vi hade i allafall en student som vi fick gratulera och hurra för. Vädret var ganska bra hela tiden och vi kunde ha vår fantastiska fest ute i ruinen som vanligt (jag tror att fastlandsvädret var mycket sämre över hela landet). Alla våra ungdomar hade sitt eget firande lite senare framåt kvällen på Katthammarsviks Herrgård och vi hade vår årliga kubbturnering, roligt som vanligt. Tyvärr blev det ingen utflykt på midsommardagen i år för ingen i sällskapet kände sig manad att köra bil utan vi fick nöja oss med en liten biltur till Katthammarsvik och promenera runt där lite när vi skulle hämta hem en del av ungdomarna och det var mysigt det också, alltid något!

Så småningom fick vi semester tillsammans, H och jag och då har vi gjort en massa nyttiga grejer härhemma som rivit vedboden och flyttat in veden under verandan, jag har planerat och anlagt min nya rabatt (med en anings hjälp av svärmor) och S och jag har rivit det som var kvar av hundgården. Efter det var jag rejält handikappad ett par dagar och då var det tur att den årliga släktträffen var på gång så då behövdes inte min fysiska förmåga användas på ett tag. Det var trevligt som vanligt! Vi hade också kompisar här på besök måndag till torsdag förra veckan och det är alltid kul att träffa dem och även om vi hade en massa jobba att göra så var de upptagna av att se till M:s och L:s mamma som behöver mycket stöttning nu med boende och omsorg.

Vi var också ute med båten ett dygn, som faktiskt skulle bli två men H fick så ont i ryggen att det bara inte gick så vi drog hem utan att ha påbörjat seglingen, lite tråkigt men vi får ska göra ett nytt försök när vi kommer hem från Stockholm. Dit far vi på tisdag nästa vecka. H ska lämna sin nya gitarr på någon slags justering som görs med robot och det finns ju bara där i den stockholmsverkstaden, vi ska förstås hälsa på T och sen åker hon med oss hem och så ska jag passa på att köpa 18-årspresenterna tills på söndag om en vecka. Ja, det ska bli kul att göra den lilla utflykten!

Men, som sagt, höstkänslan börjar infinna sig men det tycker jag faktiskt inte gör något. Eller, förresten, inte kanske riktigt höstkänslan utan mer sensommarkänslan. När fruntimmersveckan är igång då kan man skörda i sin trädgård, man kan börja plocka svamp och bär, det börjar bli riktigt mörkt på kvällarna och försommarens gnistrande gröna färg mattas av till gröngrått. Det går inte att hjälpa, man känner i allt att sommaren håller på att runda av. Men det kan man också njuta av och inte tänka så mycket på att något tar slut utan mer på att något annat tar vid i stället som också har sin tjusning.

Nu ska vi åka och hämta lite av all den mat som blev över från kalaset igår så då har vi en enkel middag räddad, härligt! Vi hörs!

April, april...

...ja, det är faktiskt bara april ännu så länge fast man skulle kunna tro att det är minst en månad senare. Hela påskhelgen har det varit mellan 18 och 20 grader varmt och strålande solsken här uppe i södra Norrland. Underbart!

På skärtorsdagen hade jag tagit ledigt hela dagen för att fira Farmor som fyllde hela 80 år och det blev jättetrevligt. Förutom vi de närmaste så dök även hennes syster, systerdotter med man från Göteborg och hennes bästa väninna upp. Vi mumsade smörgåstårta och drack vin, käkade jordgubbsmarängtårta och kaffe och de små underbara mandelkakorna och allt var jättebra.

På långfredagen premiärsprang jag i slingan (jätteskönt!) och sedan for T och jag till Birsta och IKEA för att handla lite till hennes nya rum härhemma och hennes nya lägenhet i Stockholm. Det var jättekul och vi fick med oss en hel del hem men vi var rejält trötta när vi kom hem. Väl hemma lagade vi till en jättegod Ceasarsallad som vi avnjöt med ett glas vitt.

På påskaftonen gjorde jag ett par små ärenden tidigt på förmiddagen och sedan grejade jag med lite av varje här hemma, bl a sopade rent på altanen. Sedan blev det grillmiddag innan hela ungdomsgänget dök upp. Och det var verkligen som förr i tiden, fullt ös i köket och mycket skratt och stoj. Det är egentligen jättejobbigt att den tiden håller på att dra förbi och det var mycket nostalgi som vällde upp inom mig, jag blev nästan lite deprimerad. Och det fortsatte dagen efter när vi rensade bla

nd T:s grejer och kläder som varit inhystade i vårt sovrum. Många klädesplagg som väckte många minnen från förr, jättejobbigt faktiskt! Men nu är det gjort i allafall så nu ska jag magasinera en massa i flyttkartonger som hon kan ta när hon flyttar hemifrån på riktigt och slänga en del och åka till insamlingen med en massa kläder.

Idag på påskdagen har jag varit ute i trädgården och krattat och klippt lite rosor och lyft bort lite gamla lövtäcken i rabatterna. Mysigt! T och S satt och solade hela förmiddagen. Sedan åkte T hem till Stockholm igen på kvällskvisten för imorgon väntar jobb igen för henne.

I morgon är H ledig eftersom hela anläggningen stängde idag och då ska vi ha en heldag vid båten och göra den så gott som klar för sjösättning i veckan. Tänk innan sista april, det har väl aldrig hänt, tror jag! Och i och med det så är min påskledighet till ända. Det har varit en mycket fin ledighet!

Oj vad härligt!

Igår, lördag startade jag dagen med att pass på gymmet och sedan var S och jag ner på stan i några ärenden. Fint väder, varmt i luften men ganska blåsigt dock. Vi avslutade stadsbesöket med en lätt lunch på Kaffebaren och vi hade så mysigt. Det är inte så ofta vi gör något tillsammans numer och jag njöt i fulla drag av stunden. När vi kom hem började vi tapetsera T:s rum/gästrummet och det kommer att bli jättefint. Precis som jag tänkt mig. Och kvällen avslutades med örtfylld lax, vitt vin och lite godis till efterrätt och en stund framför tv:n. Kom i säng ganska tidigt också och det var jätteskönt.

Idag började jag dagen med årets första löprunda. Jobbigt men fantastiskt skönt! Och vilket liv det var i träden med alla småfåglar och idag hörde jag alldeles tydligt bofinken, ja, jag såg den till och med. Underbart! Sen efter att ha bakat scones till S och kompisen som sovit över käkade vi frukost tillsammans. Sen tog jag en skön dusch och kände mig redo för dagens stora uppgift, nämligen att fortsätta tapetsera.

Jag känner mig så full av liv och energi just nu och är väldigt nöjd över att jag har kommit igång med träningen. Åh, ja just ja! Det var ju en sak till, i går berättade T att hon antagit en utmaning - att inte äta några sötsaker eller onyttiga snacks fram till första maj, och det var jag inte sen att hänga på. Tyvärr insåg jag för sent att det ju är en påskhelg också där mittuppialltihopa, men det får gå ändå, har man bestämt så har man bestämt! Beach 2011, here we come, hahaha!

Nu ska jag återgå till tapetserandet innan penseln torkar! Ha det gott! / P.

Snart var då också ...

...mars till ända. Och jag ser verkligen fram emot april månad, det kommer nog att hända en hel del då. Som om det inte gör det annars, ojojoj, det är ju aldrig lugnt!

Sen sist har H testat att jobba hos oss fast i förskoleklass. Det höll i en vecka sen insåg han att det inte var vad han tänkt sig och ringde snabbt till sitt gamla jobb för att kunna återgå, vilket också gick bra. Det var i allafall kul att vara under samma tak den lilla tid som var. Det finns också en liten chans att han testar igen lite senare i vår (fast det tror jag inte kommer att ske om jag ska vara ärlig, men hoppas kan man ju alltid) Jag hade en hel del förhoppningar kring det här som att vi kan samåka till jobbet, att det blir en avsevärt kortare restid till och från jobbet, högre lön och ledighet tillsammans men om det inte känns bra så gör det inte det och då kan jag inte göra så mycket åt det.

Men vad ska då hända i april? Jo, jag hoppas att våra kära takläggare kommer och gör klart taket som de täckt i presenning och som legat så hela långa vintern. Jag ser också fram emot att vi får klart i T:s rum (nej, det är fortfarande inte klart!) så att jag får inreda det som jag tänkt. T kommer förresten hem på fredag för att vi ska åka till Sveg och göra högskoleprovet som hon anmälde sig till i efterhand. Då blev det Sveg. Men det blir nog lite kul också med en liten utflykt, kanske blir det t o m en tur till Vemmis men nja, det får vi se.

Och sen ser jag naturligtvis fram emot att det här enorma snötäcket ska sjunka ihop och till slut försvinna så att min lilla trädgård får visa upp sig igen. Det ska bli så kul att se hur rabatten artar sig i år och jag längtar också till att få fortsätta med rabatt nr två om det nu är något kvar av den sedan byggställningen huserat i den hela vintern.

Förresten på måndag ska jag ju börja cykla till jobbet igen, om cykeln hinner bli servad tills dess. Det kommer också att kännas skönt och väldigt mycket att våren är här på riktigt. Det är en riktigt skön tid det här, när våren inte riktigt greppat tag i oss och vintern hänger kvar litegrand. Vi har ju säkert inte åkt sista åket i backen än skulle jag tro samtidigt som cykeln åker fram, skön brytningstid!

Nej nu ska jag äntligen titta i min nya trädgårdstidning från Hus och hem, den verkar riktigt bra!

Ha det gott! / P.

Vår i luften ...

... eller? Det kändes i alla fall väldigt skönt i eftermiddag när jag kom ut efter jobbet. Det blåste en del men det var ljummet i luften, nästan +5 grader och fortfarande ljust. Tog en sväng på väg hem till lampaffären för att se om de hade någon fin plafond eller takspotlights och det fanns det. Det ska bli kul att börja göra fint i nya rummet.

När jag sedan kom hem fick jag en liten rapport om hur det gick för H hos doktorn och, jodå, visst fick han snitta upp den inflammerade bölden, sen dränage och ett jättestort bandage. Ganska odramatiskt ändå fastän det lät ganska så läskigt. Nu är det gjort i alla fall.

Sen var det dags att måla taket en andra gång medan H åkte och handlade och lagade mat. I morgon ska jag köpa taklisterna och på fredag måla en andra gång med dem monterade så tak och lister blir samma färg. Det går så sakteliga framåt...

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa lite, det är en skön stund på dagen det! Gonatt! / Pia

Det var väldigt länge sedan ...

... jag skrev i bloggen nu. Jag har tänkt göra det flera gånger men det har liksom inte blivit av.

Det nya året har börjat ungefär som det gamla slutade, det vill säga med jobb, jobb och mera jobb. På skolan har vi nu startat ännu ett stadium, F-6, så nu består vår skola av elever från F till trean på gymnasiet. Kul och spännande! Även om jag inte direkt har varit inblandad i den starten så känns det att någonting har förändrats ändå och så har vi ju fått en del nya arbetskamrater. Och alldeles härom veckan hände något ganska oväntat: mina chefer anställde H, headhuntad vid 55 års ålder, inte dumt! Det var lite lustigt hur allt gick till för det var faktiskt bara av en händelse att vi råkade prata om att han egentligen är förskollärare. VD:n tog sedan kontakt med honom, hade intervju och de fastnade för varandra. Hoppas att han kommer att tycka att det känns lika kul och spännande som jag tycker. Själv tycker jag att det ska bli jättekul att han och jag ska jobba på samma arbetsplats. Idag pratade vi om att börja cykla dit så snart våren tillåter, kanske t o m tillsammans ibland.

Här hemma går det sakta med renoveringen. Runt huset står byggställningarna fortfarande kvar. Takfirman har inte varit här sen innan jul för det har ju varit så in i bomben med snö och sen har det ju varit en ganska lång period nu i februari med sträng kyla, ända ner mot -30. Nu ska kylan ge med sig fram mot helgen och jag hoppas de kommer att återuppta arbetet snarast. Vi ligger ju ute med ett ganska dyrt lån på den renoveringen men det ska läggas om så snart taket är lagt och vi kan värdera huset igen.

Inomhus har vi kommit en bit på väg i slutfinishen. Jag håller på att måla tak, H har byggt klart runt fönstret, satt upp all gips på väggarna och spacklat. Rörmokaren har också varit här och flyttat ut elementet. Tapeterna ska jag hämta ut imorgon så sen ska vi ta och tapetsera till veckan. Det låter kanske inte så mycket men för oss tar det tid helt enkelt.

Vi har haft besök från Frankrike också, Léo från Annecy. Vi hade en svag förhoppning om att han skulle kunna bo i det nyrenoverade rummet men han fick lov att campera ihop med S och det gick ju jättebra det också eftersom han har ett ganska stort rum. Léo var en ganska tystlåten men väldigt trevlig och smart kille som vi fick bra kontakt med. Vi ska försöka hålla kontakten med honom.

Imorgon kommer T hem och hälsar på över helgen, det blir jättemysigt! Synd bara att både hon och jag är så förkylda, men vi får väl ta det lugnt och kura bara.

Ja , vi har verkligen haft besök under de här första två månaderna. Först då T fram till början på januari, sen kom L från Gotland en långweekend kan man säga, sen Léo från Frankrike, sen T igen och nästa helg kommer M från Malmö också på en långweekend men allt det känns bara jättekul och inget jobbigt alls.

Förutom att ha jobbat en massa, haft kompisar på besök och renoverat lite har jag åkt skidor i Hassela varje helg med C och Lisa. Det har verkligen varit toppen! Backarna har varit fantastiska och jag är verkligen glad att jag har mitt säsongskort. Hoppas H och jag hinner åka lite tillsammans innan säsongen tar slut nu sen han slutar jobba där och vi kan göra saker tillsammans på helgerna. Jag och S har också köpt terminskort på gymmet på F&S och det funkar jättebra, det är så kul och nu längtar jag tills jag blir frisk så vi kan börja träna igen.

Ja, det var väl allt för den här gången.

Förresten, idag skulle pappa ha fyllt 85 år, tänka sig! Grattis, grattis! Undra hur det var den dagen han föddes , om det var så här smällkallt då också? Och en massa snö som nu?

På återhörande! Kram från Pia

klart.se

Första januari tvåtusenelva...

... och det känns bara bra! Jag kommer att göra en resumé av året som gått, kanske mest för min egen skull men man får förstås hänga med om man har lust.

Januari var kall och snörik. Riktig vinter, igen! Det var som ett hån att så snart vi avslutade tiden som slädhundsägare (ja, mest Hans då förstås) mycket på grund av snöfattiga vintrar så blir det vintrigare än på många, många år. En stor del av den lediga tiden under helgerna i januari tillbringades i backen i Hassela tillsammans med Christina och Lisa mestadels och ett gäng "banverkare" i raststugan.

Februari var en omtumlande månad. Snön fortsatte att falla och snötäcket bara växte. Månaden inleddes med ett besök i Helsingborg för hela kollegiet. Vi skulle motta vårt fina pris för svensk kvalité i skolan, en utmärkelse vi vunnit som enda skola i Sverige det året. Det var en mycket rolig resa med alla arbetskamrater och rektor och det var ett stolt och glatt gäng som återvände till Norrland för att dra igång vardagen i skolan igen.

Vi fick också en vattenskada i huset pga av snömassorna på taket något som visade sig inte vara en försäkringsskada men likväl något som måste åtgärdas omgående. Så, vårt gamla badrum på övervånigen revs ut fullständigt och byggdes om och blev fantastiskt fint! Många sköna, lånta slantar senare...

Då inträffade det ofattbara! Min älskade, friska, fina son fick beskedet att han drabbats av diabetes typ 1. Hur kunde detta vara möjligt? Jag tyckte hela världen rasade samman. Vi lades in på sjukhuset för behandling av Samuel och utbildning för oss andra och blev kvar en vecka. Allt gick mycket bättre än vad man först trott. Han svarade mycket bra på behandlingen och blev snabbt bättre samtidigt som han också snabbt fattade vad det var frågan om och kunde ta ansvar på hemmaplan. Jag var mycket noggrann med allt från början och ville ha lika mycket kontroll som honom men med tiden kände jag mer och mer att jag kunde låta honom ta det ansvar han verkligen också var mogen att ta. Det fungerade och jag såg med tillförsikt framtiden an.

När vi precis kommit hem från sjukhuset hade vi också en 20-åring att fira. Älskade Tovelitove var nu myndig och inte min lilla tjej längre! Vi firade henne så gott vi kunde under dessa vakumliknande omständigheter och strax därefter reste hon iväg till Mallorca för att jobba som barnflicka i en spansk familj tillsammans med en tjejkompis hon träffat i London före jul. Och dagarna började gå sin gilla gång med betoning på en fungerande vardag och skidåkning på helgerna. Nu var vi bara tre i familjen igen.

I mars var det sportlov och vi fick tre dagars ledighet som tack för ett bra arbete. Eftersom Hans jobbade som mest nu tillbringade vi ledigheten med sovmorgnar, skidåkning och lata dagar. Mats och Lotta kom också upp och hälsade på för att samtidigt ordna lite för sin gamla mamma som börjat visa tecken på att behöva mer hjälp och tillsyn än tidigare. Kul att träffa dem i allafall.

April startade med påskledighet men resten av påsklovet gick åt till hårt jobb som vanligt liksom resten av månaden. Vi hade en födelsedag också då Hans fyllde 55. I övrigt var våren i antågande och jag började planera och fundera på hur årets arbete i trädgården skulle se ut och vi började också smida lite planer för sommaren. På jobbet var det en massa nationella prov som skulle läsas, begrundas och bedömas.

Så var det då maj och månaden för min femtionde födelsedag. Jag bestämde till slut att jag inte ville fira stort då i maj utan spara allt till ett jättestort knytkalas i juli. Tove hade också kommit hem nu och allt kändes väldigt bra. Det var mycket att göra i skolan för att få alla att bli klara i tid för betygssättningen men det var ändå en fin vår och start på försommaren. När jag minst anade det där jag stod i full färd med att gräva rabatt dök alla mina käraste vänner (vänninor)upp. De rövade helt enkelt bort mig och vi tillbringade dagen i först i Djursta trädgårdar där vi åt och drack bubbel och pratade och hade det jätte, jätteroligt och trevligt. Sedan när jag trodde att dagen var slut och var också nöjd med vad den hittills innehållit hade alla papporna och barnen/ungdomarna ställt i ordning grilllfest hos Hedlunds i Bredåker och alla våra barn och ungdomar plus en del kompisar till dem var också med. Vilken värme och vilken fantastisk överraskning. Åh, vad kul det var!

I juni var det förstås skolavslutning och sedan jobbade jag en vecka till. Sedan var det semester med stort S. Oj, vad efterlängtad den var! Dagen före midsommar for vi, hela familjen, ner till Nynäshamn för att åka över till Gotland och fira med familjen Keinprecht och Öberg/Celedon(något som våra barn sett till att arrangera efter förra årets så trevliga firande). Det blev ännu trevligare i år för vädret var så perfekt. Vi satt mest i ruinen och njöt i år, åh, vad mysigt det var och våra ungdomar hade det också lika bra som i fjol.

Sista veckan i juni och första veckan i juli var väldigt varm och detta fortsatte av och till hela månaden om jag inte minns fel. Det var soligt och fint och vi åkte till stranden, seglade och förberedde oss för det stora kalaset. Lotta och Reinhard kom upp från Gotland men tyvärr inte Mats och Chica. Men denna festdag fick gå till historien som en av de roligaste på länge. Folk hade med sig massor av god mat, Bandåba spelade som gudar och alla dansade som galningar. Det var en av de varmaste dagarna och kvällen var riktigt tropisk och åh, så kul vi hade det. Det blev den allra bästa födelsedagen och jag är jätteglad att vi bestämde oss för det här alternativet.

En begravning dök också upp mellan min födelsedagsfest och Sampes sjuttonårsdag. Det var min ingifta moster Greta som lämnat jordelivet, en gammal dam som levt ett bra liv. Hon var också den sista i sin generation på min mammas och hennes bröders sida. Nu har jag ingen moster eller morbror kvar i livet. Det paradoxala med en begravning är dock att man får träffa släktingar som man aldrig annars ser till och det är ju jätteroligt. Höjdaren denna gång var min kusin Allan som jag knappt tidigare sagt ett ord till. Av honom fick jag se en ny spännande sida och vi upptäckte också att vi hade ett gemensamt intresse nämligen fågelskådning (på hobbynivå förstås)

Sista dagen i juli blev vi också påminda om hur otäckt förgängligt livet ter sig. Våran allra bästa kompis Lelle fick läggas in på sjukhus och genomgå behandling för en hjärtinfarkt. Det gick väldigt bra men vi fick oss alla en tankeställare och en påminnelse om att ta vara på alla våra dagar och våra nära och kära.

I augusti startde vi på nytt i skolan. Roligt, men visst kändes det lite för tidigt. Vi började vårt arbetsår med sill och potatis ute på Jättholmarna i rektorns nyinköpta sommarstuga, jättemysigt! Tredje helgen i augusti skjutsade jag och Sampe ner Tove till sin nya hemort, Jakobsberg, där hon skule tillbringa ett helt år på reportagelinjen på Jakans Folkhögskola. Sedan drog skolan igång även för Sampe och alla andra skol-och gymnasieungdomar.

I september var jag till Harsa på en mysig teambuildingvecka med våra tvåor, var med och startade igång högstadiet på skolan och jobbade som en liten blå med schemat samtidigt med allt annat. September försvann till jobb till största delen.

Oktober blev en månad med svampplockning, jobb och förberedelse i trädgården för vintern. Vi drog också igång en renovering av Toves rum med förhoppning om att det skulle bli färdigt innan jul. Takläggarna kom också och arbetet med ett nytt tak påbörjades. Sampe for med sin franskgrupp till Schweiz och Frankrike. I slutet av månaden bjöd AnnaLena med mig på Ladies night och vi hade en jätterolig kväll tillsammans och veckan efter åkte Hans och jag och Lelle och Christina till Stockholm där vi bodde på hotell, gick på Santanakonsert, träffade Tove och shoppade lite. Vi hade en jättemysigt miniweekend tillsammans.

I november var det mest job, jobb, jobb med ett litet inslag av jazz-och bluesfestivalen där Sampe spelade men också ett ytterligare tillfälle till att fundera över livets förgänglighet. Jag fick ett förmodat njurstensanfall och fick tillbringa en söndag på akuten och ytterligare tre dagar i sängläge. Även detta slutade lyckligt men det var verkligen en mardrömslik upplevelse. Farmor blev också dålig. Något som startade med en rejäl bondförkylning utvecklades till en helt stillastående mage och väldigt högt blodtryck. Hon har nu återhämtad sig väldigt bra men är inte helt färdigutredd ännu. Hon känner sig mycket piggare i allafall efter att ha fått ordning på magen igen.

December var månaden för förberedelser inför julen. Jag storstädade hela huset, pyntade, köpte julklappar och försökte att ändå inte känna mig stressad, vilket jag lyckades riktigt bra med. Första helgen i december var hela kollegiet bjudna på julcabaré med trerätters middag och dans. Vi startade här hemma hos mig med lite glöggmys och sedan hade vi så roligt som man bara kan ha. Senare i december firade vi Eva-Lena som fyllde femtio i Bersgjögården och sedan var det bara full fart fram till julaftonen. Tove kom hem på jullov och vi hade julavslutning på skolan och fick en jättefin julkorg i julklapp av våra chefer. Julaftonen firades i lugn och ro här hemma, bara vi familjen och Farmor förstås. Sedan var jag ledig en hel vecka och då tog jag långa rejäla sovmorgnar, åkte skidor och hade det fint bara. Nyårsaftonen firade vi hos Hedlunds tillsammans med Ingmar och Anita från Varberg och Jägbrants efter att ha åkt hela eftermiddagen i fantastiska backar i Hassela i solsken. Sammen och Maja var hemma hos Maja i stan med kompisar och Tove firade på Lövstigen med Ronja, Karin, Linn, Sara, Johanna och några andra kompisar. De enda barnen som firade med oss i år var Lisa, Silje, Rasmus och Wilmer.

Ja, det var mitt 2010 i all korthet.