Januari var kall och snörik. Riktig vinter, igen! Det var som ett hån att så snart vi avslutade tiden som slädhundsägare (ja, mest Hans då förstås) mycket på grund av snöfattiga vintrar så blir det vintrigare än på många, många år. En stor del av den lediga tiden under helgerna i januari tillbringades i backen i Hassela tillsammans med Christina och Lisa mestadels och ett gäng "banverkare" i raststugan.
Februari var en omtumlande månad. Snön fortsatte att falla och snötäcket bara växte. Månaden inleddes med ett besök i Helsingborg för hela kollegiet. Vi skulle motta vårt fina pris för svensk kvalité i skolan, en utmärkelse vi vunnit som enda skola i Sverige det året. Det var en mycket rolig resa med alla arbetskamrater och rektor och det var ett stolt och glatt gäng som återvände till Norrland för att dra igång vardagen i skolan igen.
Vi fick också en vattenskada i huset pga av snömassorna på taket något som visade sig inte vara en försäkringsskada men likväl något som måste åtgärdas omgående. Så, vårt gamla badrum på övervånigen revs ut fullständigt och byggdes om och blev fantastiskt fint! Många sköna, lånta slantar senare...
Då inträffade det ofattbara! Min älskade, friska, fina son fick beskedet att han drabbats av diabetes typ 1. Hur kunde detta vara möjligt? Jag tyckte hela världen rasade samman. Vi lades in på sjukhuset för behandling av Samuel och utbildning för oss andra och blev kvar en vecka. Allt gick mycket bättre än vad man först trott. Han svarade mycket bra på behandlingen och blev snabbt bättre samtidigt som han också snabbt fattade vad det var frågan om och kunde ta ansvar på hemmaplan. Jag var mycket noggrann med allt från början och ville ha lika mycket kontroll som honom men med tiden kände jag mer och mer att jag kunde låta honom ta det ansvar han verkligen också var mogen att ta. Det fungerade och jag såg med tillförsikt framtiden an.
När vi precis kommit hem från sjukhuset hade vi också en 20-åring att fira. Älskade Tovelitove var nu myndig och inte min lilla tjej längre! Vi firade henne så gott vi kunde under dessa vakumliknande omständigheter och strax därefter reste hon iväg till Mallorca för att jobba som barnflicka i en spansk familj tillsammans med en tjejkompis hon träffat i London före jul. Och dagarna började gå sin gilla gång med betoning på en fungerande vardag och skidåkning på helgerna. Nu var vi bara tre i familjen igen.
I mars var det sportlov och vi fick tre dagars ledighet som tack för ett bra arbete. Eftersom Hans jobbade som mest nu tillbringade vi ledigheten med sovmorgnar, skidåkning och lata dagar. Mats och Lotta kom också upp och hälsade på för att samtidigt ordna lite för sin gamla mamma som börjat visa tecken på att behöva mer hjälp och tillsyn än tidigare. Kul att träffa dem i allafall.
April startade med påskledighet men resten av påsklovet gick åt till hårt jobb som vanligt liksom resten av månaden. Vi hade en födelsedag också då Hans fyllde 55. I övrigt var våren i antågande och jag började planera och fundera på hur årets arbete i trädgården skulle se ut och vi började också smida lite planer för sommaren. På jobbet var det en massa nationella prov som skulle läsas, begrundas och bedömas.
Så var det då maj och månaden för min femtionde födelsedag. Jag bestämde till slut att jag inte ville fira stort då i maj utan spara allt till ett jättestort knytkalas i juli. Tove hade också kommit hem nu och allt kändes väldigt bra. Det var mycket att göra i skolan för att få alla att bli klara i tid för betygssättningen men det var ändå en fin vår och start på försommaren. När jag minst anade det där jag stod i full färd med att gräva rabatt dök alla mina käraste vänner (vänninor)upp. De rövade helt enkelt bort mig och vi tillbringade dagen i först i Djursta trädgårdar där vi åt och drack bubbel och pratade och hade det jätte, jätteroligt och trevligt. Sedan när jag trodde att dagen var slut och var också nöjd med vad den hittills innehållit hade alla papporna och barnen/ungdomarna ställt i ordning grilllfest hos Hedlunds i Bredåker och alla våra barn och ungdomar plus en del kompisar till dem var också med. Vilken värme och vilken fantastisk överraskning. Åh, vad kul det var!
I juni var det förstås skolavslutning och sedan jobbade jag en vecka till. Sedan var det semester med stort S. Oj, vad efterlängtad den var! Dagen före midsommar for vi, hela familjen, ner till Nynäshamn för att åka över till Gotland och fira med familjen Keinprecht och Öberg/Celedon(något som våra barn sett till att arrangera efter förra årets så trevliga firande). Det blev ännu trevligare i år för vädret var så perfekt. Vi satt mest i ruinen och njöt i år, åh, vad mysigt det var och våra ungdomar hade det också lika bra som i fjol.
Sista veckan i juni och första veckan i juli var väldigt varm och detta fortsatte av och till hela månaden om jag inte minns fel. Det var soligt och fint och vi åkte till stranden, seglade och förberedde oss för det stora kalaset. Lotta och Reinhard kom upp från Gotland men tyvärr inte Mats och Chica. Men denna festdag fick gå till historien som en av de roligaste på länge. Folk hade med sig massor av god mat, Bandåba spelade som gudar och alla dansade som galningar. Det var en av de varmaste dagarna och kvällen var riktigt tropisk och åh, så kul vi hade det. Det blev den allra bästa födelsedagen och jag är jätteglad att vi bestämde oss för det här alternativet.
En begravning dök också upp mellan min födelsedagsfest och Sampes sjuttonårsdag. Det var min ingifta moster Greta som lämnat jordelivet, en gammal dam som levt ett bra liv. Hon var också den sista i sin generation på min mammas och hennes bröders sida. Nu har jag ingen moster eller morbror kvar i livet. Det paradoxala med en begravning är dock att man får träffa släktingar som man aldrig annars ser till och det är ju jätteroligt. Höjdaren denna gång var min kusin Allan som jag knappt tidigare sagt ett ord till. Av honom fick jag se en ny spännande sida och vi upptäckte också att vi hade ett gemensamt intresse nämligen fågelskådning (på hobbynivå förstås)
Sista dagen i juli blev vi också påminda om hur otäckt förgängligt livet ter sig. Våran allra bästa kompis Lelle fick läggas in på sjukhus och genomgå behandling för en hjärtinfarkt. Det gick väldigt bra men vi fick oss alla en tankeställare och en påminnelse om att ta vara på alla våra dagar och våra nära och kära.
I augusti startde vi på nytt i skolan. Roligt, men visst kändes det lite för tidigt. Vi började vårt arbetsår med sill och potatis ute på Jättholmarna i rektorns nyinköpta sommarstuga, jättemysigt! Tredje helgen i augusti skjutsade jag och Sampe ner Tove till sin nya hemort, Jakobsberg, där hon skule tillbringa ett helt år på reportagelinjen på Jakans Folkhögskola. Sedan drog skolan igång även för Sampe och alla andra skol-och gymnasieungdomar.
I september var jag till Harsa på en mysig teambuildingvecka med våra tvåor, var med och startade igång högstadiet på skolan och jobbade som en liten blå med schemat samtidigt med allt annat. September försvann till jobb till största delen.
Oktober blev en månad med svampplockning, jobb och förberedelse i trädgården för vintern. Vi drog också igång en renovering av Toves rum med förhoppning om att det skulle bli färdigt innan jul. Takläggarna kom också och arbetet med ett nytt tak påbörjades. Sampe for med sin franskgrupp till Schweiz och Frankrike. I slutet av månaden bjöd AnnaLena med mig på Ladies night och vi hade en jätterolig kväll tillsammans och veckan efter åkte Hans och jag och Lelle och Christina till Stockholm där vi bodde på hotell, gick på Santanakonsert, träffade Tove och shoppade lite. Vi hade en jättemysigt miniweekend tillsammans.
I november var det mest job, jobb, jobb med ett litet inslag av jazz-och bluesfestivalen där Sampe spelade men också ett ytterligare tillfälle till att fundera över livets förgänglighet. Jag fick ett förmodat njurstensanfall och fick tillbringa en söndag på akuten och ytterligare tre dagar i sängläge. Även detta slutade lyckligt men det var verkligen en mardrömslik upplevelse. Farmor blev också dålig. Något som startade med en rejäl bondförkylning utvecklades till en helt stillastående mage och väldigt högt blodtryck. Hon har nu återhämtad sig väldigt bra men är inte helt färdigutredd ännu. Hon känner sig mycket piggare i allafall efter att ha fått ordning på magen igen.
December var månaden för förberedelser inför julen. Jag storstädade hela huset, pyntade, köpte julklappar och försökte att ändå inte känna mig stressad, vilket jag lyckades riktigt bra med. Första helgen i december var hela kollegiet bjudna på julcabaré med trerätters middag och dans. Vi startade här hemma hos mig med lite glöggmys och sedan hade vi så roligt som man bara kan ha. Senare i december firade vi Eva-Lena som fyllde femtio i Bersgjögården och sedan var det bara full fart fram till julaftonen. Tove kom hem på jullov och vi hade julavslutning på skolan och fick en jättefin julkorg i julklapp av våra chefer. Julaftonen firades i lugn och ro här hemma, bara vi familjen och Farmor förstås. Sedan var jag ledig en hel vecka och då tog jag långa rejäla sovmorgnar, åkte skidor och hade det fint bara. Nyårsaftonen firade vi hos Hedlunds tillsammans med Ingmar och Anita från Varberg och Jägbrants efter att ha åkt hela eftermiddagen i fantastiska backar i Hassela i solsken. Sammen och Maja var hemma hos Maja i stan med kompisar och Tove firade på Lövstigen med Ronja, Karin, Linn, Sara, Johanna och några andra kompisar. De enda barnen som firade med oss i år var Lisa, Silje, Rasmus och Wilmer.
Ja, det var mitt 2010 i all korthet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar