Tänk att ...

... jag åkte dit på en redig förkylning! Mitt under Thailandsresan! Ingen liten snuva utan snorig, ont i halsen, ont i bihålorna och lite hes! Sämsta tillfället man kan tänka sig ...

I morgon börjar lektionerna i engelska som vi ska ha här på barnhemmet och det hade varit så kul om man hade kunnat vara på topp då. Spännande att se hur det utvecklar sig, hoppas snuvan har gett med sig så att jag inte behöver snyta mig stup i kvarten i allafall.

Nu sedan i fredags har Mysan och jag bott på hotell utanför Chiang Rai för att få tid och lugn och ro att plugga. Och vi fick massor av lugn och ro för det är ju lågsäsong och vi såg verkligen inte till så värst många av de andra gästerna, och vi fick en hel del gjort även om vår arbetsplats var under ett parasoll vid poolen!

På lördag kväll hade vi stämt träff med ungdomarna inne i Chiang Rai och vi gjorde en tur till nattmarknaden och käkade en liten middag tillsammans och hade det kul och trevligt!

Ikväll, söndag kväll, har det varit en fest här på barnhemmet. Det var invigning av en ny samlingsplats med lägerbål och scen med ljudanläggning. Först var det gemensam middag med personal, styrelsen och vi gäster. Sedan uppträdande, sång och musik, av barnen, våra ungdomar och barnhemmets ungdomar och alltihop avslutades med att vi grillade färska majskolvar på lägerelden när elden hade falnat. Jättemysigt och trevligt även om det gick i troende kristen regi.

Gästerna samlas

Chefen för barnhemmet hälsar välkommen

Publiken börjar ta plats vid den nya samlingsplatsen

Lägerbål där vi senare grillade färsk, nyplockad majs

De allra minsta hade också tränat in ett nummer

Och nu ...

... återstår tretton nätter, en evighet, jovisst, men färre än när vi kom! Det går jättebra att vara här men jag saknar min familj något alldeles oerhört och jag saknar också Sverige och den svenska vackra hösten. Jag skulle faktiskt inte kunna tänka mig att bo utomlands, jag skulle sakna alltför mycket för att jag skulle må bra. Men att vara här i två och en halv vecka det ska väl gå bra!

Idag klev vi upp tidigare än på länge för vi skulle hinna med skolbussen som avgår halv åtta från barnhemmet.

BaanChivitMais egna skolbuss

Det var vi och sådär en tjugofem barn från barnhemmet. Skolan ligger bara fem-tio minuter med bil från BCM. Väl framme på skolan har de en halvtimme på sig att sopa och städa sin skola, sen mellan åtta och halv nio var det morgonsamling. Då sjunger de visst nationalsången, skolsången, ber bön och lyssnar till dagens ord från rektorn. Alla kanske inte var så uppmärksamma, några kom sent och vissa höll på med annat, men de var där.

Städgäng

Morgonsamling

Snart dags för nationalhymn

Efter skolbesöket hade vi egen tid fram till lunch då vi planerade lektioner, klippte bildkort till undervisningen och hade lite kontakt med "yttre världen". Lunchen var god och trevlig som vanligt och efter lunch fortsatte vi att klippa för brinnande livet. Allt måste vara klart imorgon, fredag innan lunch!

På eftermiddagen kom även det par från Sverige som sitter i styrelsen och de ska stanna minst lika länge som vi fast vi kommer kanske inte att se så mycket av dem här på barnhemmet för de hade tydligen en massa andra viktiga saker att göra.

Kvällen blev tidig. Det är svårt att fatta att det är så tidig kväll när det är varmt och så becksvart ute, man kan tro att klocka är tolv, ett. Men det är också skönt att krypa in till sig och få lite egen tid! hej, hej, vi hörs i morrn!

Vi har nu ...

.. varit här på barnhemmet BaanChivitMai i två hela dagar och allt känns jättespännande. Vi har inte haft så mycket kontakt ännu med barnen för de är i skolan en bit härifrån på dagarna och de är väldigt blyga för oss. Men på måndag börjar vi själva undervisningen och då blir det nog lite annorlunda. Föreståndaren för det här barnhemmet har berättat en hel del om kulturella sedvänjor som kan vara bra för oss att känna till och vi pratade med våra ungdomar en lång stund kring det här idag med att "frälsa världen" och att man inte alltid gör en god gärning i en sådan situation som vår när man bara är här en kort period. Då kan det snarare vara så att man lämnar barnen i någon slags känslomässig förvirring i stället som de inte vet vad de ska göra med.

I övrigt känns allt jättetoppen nu sedan jag bytte rum och flyttade upp en våning. Nu har jag en skön fläkt och till och med egen terrass. Dessutom får vi så himla god mat; enkel och rustik hemlagad thaimat med mycket chili, koriander och kokosmjölk, urgott!

I morgon ska vi upp tidigt och följa med barnhemmets skolbuss till barnens skola en liten bit härifrån. Hoppas på ännu en spännande dag! Gonatt!

Flygardagen ...

... och lite extra ledighet är snart över för den här gången. Vi har haft besök från Malmö, Gotland och Stockholm, allt som allt har vi varit sex personer under hela helgen och pratat en massa, ätit och druckit gott och haft det mysigt. Men efter fyra dagar är det också skönt att komma in i vardagen igen, äta lite mindre och mer hälsosamt igen, röra på sig och jobba på med det som inte blivit gjort.

Jag sprang slingan för första gången i år och det var precis så fint som jag hade hoppats att det skulle vara. Jag gillar verkligen den där slingan, lagom kuperad (om man inte börjar med mastodontuppförsbacken) och så fin med gles skog där solens strålar letar sig fram och fint gammalt barkunderlag, barr och lite löv. Jag började med 2,5:an men innan den 24:e maj ska jag ha hunnit springa två varv minst två gånger för då är det Blodomloppet och då har jag anmält mig till 5 km. Hade faktiskt tänkt milen men insåg för någon vecka sedan att jag bara inte skulle hinna med att träna klart inför den distansen.

Nu ska vi snart åka iväg till farmor för att hjälpa henne att ta fram utemöblerna och sedan skulle hon bjuda på smörgåstårta, det är ingen ände på frosseriet verkar det som. Jaja, men imorgon är det äntligen måndag och vardag igen! Kvällen ska jag tillbringa med de nationella proven och mitt mål är att få klart åtminstone alla Engelska 5-uppsatserna tills imorgon, det vore otroligt skönt om jag lyckades med det!

Så, dags att göra sig i ordning! Jag tror vi hörs snart igen!  // P.

Äntligen ...

... tillbaka på jobbet. Inte riktigt, riktigt kry än faktiskt men jag gör ett försök, det känns bättre än att bara gå hemma och vänta ut att alla små sympton ska försvinna.

Jag fick en broschyr idag av min vd om barnhemmet i Thailand som vi ska besöka och det börjar kännas mer och mer verkligt. Men också mer och mer pirrigt om vad som kommer att förväntas av mig. Jag tror att jag måste lägga upp någon form av förslag som jag kan presentera vid mötet vi ska ha med både ägarna till barnhemmen och de som förestår just det barnhemmet vi vill samarbeta med. S åker tillbaka till Kalmar imorgon och efter det ska jag börja lägga fram kläder och grejer som jag ska packa med mig. Passet är också klart att hämtas hos polisen nu och vilken dag som helst kommer nog min nya resväska också.

T och J har fått erbjudande om en lägenhet bara ett par kilometer från oss. Tänk om de kunde få den, den verkar helt perfekt för dem. De står på femte plats så det kan vara lite för mycket att hoppas på att de som står före dem i kön tackar nej men det finns ju alltid ett hopp.

Och imorgon åker alltså S tillbaka till Kalmar. Det var så roligt att han kom hem och överraskade och det har varit åtta finfina dagar tillsammans. Så kul att se hur bra han verkar må och att han tar ansvar för sig och sina studier. Det är inte så lätt för mammahjärtat att inte oroa sig när han är så långt bort hela tiden. Superjobbiga tankar dyker ju upp då och då kring om han sköter om sig och sin diabetes, om han har bra kompisar om han fixar sina studier etc men jag kan nog vara lugn. Han verkar ha det hur bra som helst! Nu under tiden här hemma har han och en kompis gjort några dagar nere i vår musikkällare och här är det fantastiska resultatet. Deras röster, alla instrument spelar de själva utom stråkarna som de inte fick till utan tog originalet och allt producerat på egen hand. Lyssna och njut:
https://soundcloud.com/covers-och-s-nt/muse-butterflies-and

24 februari ...

... och idag skulle min pappa ha fyllt 87 år! Grattis till dig, du fattas oss!

Ibland blir det ...

... inte alltid som man tänkt! Den gångna veckan var en starkt efterlängtad vecka! Det var ju i fredags som vi skulle få vårt bevis på om vår skidträning tagit oss till målet i Mora eller inte. Men så blev det alltså inte! Redan på tisdag eftermiddag kände jag mig lite krasslig men tänkte att jag jag bara skulle ignorera det och hoppas på att det skulle gå över, vilket det inte gjorde! Jag blev sängliggande med muskel- och ledvärk, feber och en grym hosta från onsdag eftermiddag ända fram mot helgen. Idag är det söndag och jag vill gå och jobba imorgon men mitt huvud säger att jag nog borde vara hemma en dag till. Vi får se framåt kvällen hur det verkar. Jag har fortfarande lite muskelvärk och ont "bakom ögonen" som är ett säkert sjuktecken för mig.

Ja, det kändes riktigt tråkigt att vara tvungen att ställa in Vasaloppsåkandet (ja, Kortvasan alltså), det skulle ha varit jättemysigt att göra det här ihop med C. Det är alltid kul att göra saker ihop med henne och allt var planerat och spänningen och förväntan var hög! Vi kommer att försöka nästa år igen! Men, men jag har ju faktiskt fler jätteroliga saker som väntar; torsdag till söndagssemester i Lofsdalen med våra bästisfamiljer (familjer och familjer, vi har endast våra två yngsta, två 15-åringar, med oss av våra totalt 7 gemensamma barn). Det ska bli helmysigt med mycket skidåkning, glühwein framför brasan, massor med god mat och en himla stor portion skratt som alltid ihop med dessa!

Nästa äventyr är en Thailandsresa med mina två chefer och en medarbetare. Vi ska undersöka möjligheterna med någon form av samarbete med ett barnhem i norra Thailand; vi hjälper dem att dra igång och få struktur på undervisningen i engelska och de öppnar sitt barnhem för våra stipendiater. Vi kommer att åka den 11 mars för att träffa andra inblandade och barnhemsägarna i Bankok och i norra Thailand och åka hem den 19 mars. Mycket, mycket spännande!

I övrigt har S varit hemma sedan i tisdags. Han kom och överraskade oss från Kalmar och jag trodde faktiskt inte mina ögon när han stod i dörren. Han hade ringt någon timme innan och sagt att en av hans kompisar skulle komma och hämta ett usb-minne som han glömt. Ja, ja tänkte jag, jag får väl vara uppe då tills det är klart fast jag helst bara ville gå och lägga mig eftersom jag börjat bli krasslig. Så ringde han igen och sa att kompisen var på väg och medan vi pratade i telefon med varandra knackade det på dörren, jag gick och öppnade fortfarande med S i telefonen och, så, står han därute!! Jag trodde verkligen inte mina ögon och det tog säkert fem-tio sekunder innan jag fattade. Han hade planerat det här sedan i januari då han bestämt sig för att åka hem, att han skulle överraska oss. T visste också om det men hade lyckats hålla tyst fastän vi pratar varje dag med varandra. Himla ungar, jag älskar er såå mycket!! Men imorgon åker han tillbaka, plugget väntar. Nu blir det väl i påsk han dyker upp nästa gång. Hoppas också T och J kan komma till oss då, det vore roligt att samla alla den helgen1

Nu tror jag att jag ska lägga mig i soffan, ta filten på mig, en kopp te och njuta av att andra åker snabbt på skidor. Kanske hinner jag bli återställd tills i morgon! Kram!

Kära blogg ...

... ska jag dra igång dig eller inte?

Vi varje nytt års start så tror jag att jag vill det; för att dokumentera delar av livet för min egen del, dela med mig till dem som inte finns i min omedelbara närhet men också för att stilla skrivbegäret som dyker upp då och då. Jahapp, så då gör jag ett försök igen då!

Det är fantastiskt vilken kraft det nya året ändå träder in med. 2013, en ny tid och det förpliktigar, det vill liksom bli någon form av löften med mig själv inför att skapa ett ännu bättre liv, som ska föra med sig att allt blir ännu roligare, snyggare, smartare och mer spännande. Det blir till vad jag gör det till... är det helt sant? Tja, vi får väl se! Här kommer det i allafall!

Först och främst behöver jag komma i form igen inför den 23 februari och det vill jag göra på flera olika sätt, yogan är självklar, den klarar jag mig inte utan numer känns det som. Sen hoppas jag verkligen att F&S med  H blir av.  En annan förhoppning är  crawlkurs och simning åtminstone en gång i veckan plus springa eller promenera däremellan och så själva skidträningen förstås och slalom med C får jag ju inte glömma och oj, vad mycket det blev! Jag måste göra ett schema för det här, det blir kul det!

Idag har vi 2 plusgrader här och en väldigt blek sol som försöker tränga sig fram genom ett ganska tjockt molntäcke, skönt att åtminstone skymta den, det var länge sedan nu. Så, idag ska jag ta mig en lång och skön promenad, hänga i soffan med mina ungdomar och förbereda mig för att dra igång jobbet imorgon.

På återhörande!