... inte alltid som man tänkt! Den gångna veckan var en starkt efterlängtad vecka! Det var ju i fredags som vi skulle få vårt bevis på om vår skidträning tagit oss till målet i Mora eller inte. Men så blev det alltså inte! Redan på tisdag eftermiddag kände jag mig lite krasslig men tänkte att jag jag bara skulle ignorera det och hoppas på att det skulle gå över, vilket det inte gjorde! Jag blev sängliggande med muskel- och ledvärk, feber och en grym hosta från onsdag eftermiddag ända fram mot helgen. Idag är det söndag och jag vill gå och jobba imorgon men mitt huvud säger att jag nog borde vara hemma en dag till. Vi får se framåt kvällen hur det verkar. Jag har fortfarande lite muskelvärk och ont "bakom ögonen" som är ett säkert sjuktecken för mig.
Ja, det kändes riktigt tråkigt att vara tvungen att ställa in Vasaloppsåkandet (ja, Kortvasan alltså), det skulle ha varit jättemysigt att göra det här ihop med C. Det är alltid kul att göra saker ihop med henne och allt var planerat och spänningen och förväntan var hög! Vi kommer att försöka nästa år igen! Men, men jag har ju faktiskt fler jätteroliga saker som väntar; torsdag till söndagssemester i Lofsdalen med våra bästisfamiljer (familjer och familjer, vi har endast våra två yngsta, två 15-åringar, med oss av våra totalt 7 gemensamma barn). Det ska bli helmysigt med mycket skidåkning, glühwein framför brasan, massor med god mat och en himla stor portion skratt som alltid ihop med dessa!
Nästa äventyr är en Thailandsresa med mina två chefer och en medarbetare. Vi ska undersöka möjligheterna med någon form av samarbete med ett barnhem i norra Thailand; vi hjälper dem att dra igång och få struktur på undervisningen i engelska och de öppnar sitt barnhem för våra stipendiater. Vi kommer att åka den 11 mars för att träffa andra inblandade och barnhemsägarna i Bankok och i norra Thailand och åka hem den 19 mars. Mycket, mycket spännande!
I övrigt har S varit hemma sedan i tisdags. Han kom och överraskade oss från Kalmar och jag trodde faktiskt inte mina ögon när han stod i dörren. Han hade ringt någon timme innan och sagt att en av hans kompisar skulle komma och hämta ett usb-minne som han glömt. Ja, ja tänkte jag, jag får väl vara uppe då tills det är klart fast jag helst bara ville gå och lägga mig eftersom jag börjat bli krasslig. Så ringde han igen och sa att kompisen var på väg och medan vi pratade i telefon med varandra knackade det på dörren, jag gick och öppnade fortfarande med S i telefonen och, så, står han därute!! Jag trodde verkligen inte mina ögon och det tog säkert fem-tio sekunder innan jag fattade. Han hade planerat det här sedan i januari då han bestämt sig för att åka hem, att han skulle överraska oss. T visste också om det men hade lyckats hålla tyst fastän vi pratar varje dag med varandra. Himla ungar, jag älskar er såå mycket!! Men imorgon åker han tillbaka, plugget väntar. Nu blir det väl i påsk han dyker upp nästa gång. Hoppas också T och J kan komma till oss då, det vore roligt att samla alla den helgen1
Nu tror jag att jag ska lägga mig i soffan, ta filten på mig, en kopp te och njuta av att andra åker snabbt på skidor. Kanske hinner jag bli återställd tills i morgon! Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar