Tänk att ...

... jag åkte dit på en redig förkylning! Mitt under Thailandsresan! Ingen liten snuva utan snorig, ont i halsen, ont i bihålorna och lite hes! Sämsta tillfället man kan tänka sig ...

I morgon börjar lektionerna i engelska som vi ska ha här på barnhemmet och det hade varit så kul om man hade kunnat vara på topp då. Spännande att se hur det utvecklar sig, hoppas snuvan har gett med sig så att jag inte behöver snyta mig stup i kvarten i allafall.

Nu sedan i fredags har Mysan och jag bott på hotell utanför Chiang Rai för att få tid och lugn och ro att plugga. Och vi fick massor av lugn och ro för det är ju lågsäsong och vi såg verkligen inte till så värst många av de andra gästerna, och vi fick en hel del gjort även om vår arbetsplats var under ett parasoll vid poolen!

På lördag kväll hade vi stämt träff med ungdomarna inne i Chiang Rai och vi gjorde en tur till nattmarknaden och käkade en liten middag tillsammans och hade det kul och trevligt!

Ikväll, söndag kväll, har det varit en fest här på barnhemmet. Det var invigning av en ny samlingsplats med lägerbål och scen med ljudanläggning. Först var det gemensam middag med personal, styrelsen och vi gäster. Sedan uppträdande, sång och musik, av barnen, våra ungdomar och barnhemmets ungdomar och alltihop avslutades med att vi grillade färska majskolvar på lägerelden när elden hade falnat. Jättemysigt och trevligt även om det gick i troende kristen regi.

Gästerna samlas

Chefen för barnhemmet hälsar välkommen

Publiken börjar ta plats vid den nya samlingsplatsen

Lägerbål där vi senare grillade färsk, nyplockad majs

De allra minsta hade också tränat in ett nummer

Och nu ...

... återstår tretton nätter, en evighet, jovisst, men färre än när vi kom! Det går jättebra att vara här men jag saknar min familj något alldeles oerhört och jag saknar också Sverige och den svenska vackra hösten. Jag skulle faktiskt inte kunna tänka mig att bo utomlands, jag skulle sakna alltför mycket för att jag skulle må bra. Men att vara här i två och en halv vecka det ska väl gå bra!

Idag klev vi upp tidigare än på länge för vi skulle hinna med skolbussen som avgår halv åtta från barnhemmet.

BaanChivitMais egna skolbuss

Det var vi och sådär en tjugofem barn från barnhemmet. Skolan ligger bara fem-tio minuter med bil från BCM. Väl framme på skolan har de en halvtimme på sig att sopa och städa sin skola, sen mellan åtta och halv nio var det morgonsamling. Då sjunger de visst nationalsången, skolsången, ber bön och lyssnar till dagens ord från rektorn. Alla kanske inte var så uppmärksamma, några kom sent och vissa höll på med annat, men de var där.

Städgäng

Morgonsamling

Snart dags för nationalhymn

Efter skolbesöket hade vi egen tid fram till lunch då vi planerade lektioner, klippte bildkort till undervisningen och hade lite kontakt med "yttre världen". Lunchen var god och trevlig som vanligt och efter lunch fortsatte vi att klippa för brinnande livet. Allt måste vara klart imorgon, fredag innan lunch!

På eftermiddagen kom även det par från Sverige som sitter i styrelsen och de ska stanna minst lika länge som vi fast vi kommer kanske inte att se så mycket av dem här på barnhemmet för de hade tydligen en massa andra viktiga saker att göra.

Kvällen blev tidig. Det är svårt att fatta att det är så tidig kväll när det är varmt och så becksvart ute, man kan tro att klocka är tolv, ett. Men det är också skönt att krypa in till sig och få lite egen tid! hej, hej, vi hörs i morrn!

Vi har nu ...

.. varit här på barnhemmet BaanChivitMai i två hela dagar och allt känns jättespännande. Vi har inte haft så mycket kontakt ännu med barnen för de är i skolan en bit härifrån på dagarna och de är väldigt blyga för oss. Men på måndag börjar vi själva undervisningen och då blir det nog lite annorlunda. Föreståndaren för det här barnhemmet har berättat en hel del om kulturella sedvänjor som kan vara bra för oss att känna till och vi pratade med våra ungdomar en lång stund kring det här idag med att "frälsa världen" och att man inte alltid gör en god gärning i en sådan situation som vår när man bara är här en kort period. Då kan det snarare vara så att man lämnar barnen i någon slags känslomässig förvirring i stället som de inte vet vad de ska göra med.

I övrigt känns allt jättetoppen nu sedan jag bytte rum och flyttade upp en våning. Nu har jag en skön fläkt och till och med egen terrass. Dessutom får vi så himla god mat; enkel och rustik hemlagad thaimat med mycket chili, koriander och kokosmjölk, urgott!

I morgon ska vi upp tidigt och följa med barnhemmets skolbuss till barnens skola en liten bit härifrån. Hoppas på ännu en spännande dag! Gonatt!