... jag blev! Jag fortsatte att äta den medicin jag blivit ordinerad i ungefär tre veckor men det blev liksom aldrig mer eller bättre än vad det blev när jag precis börjat ta den. Sedan tyckte jag att det till och med blev sämre igen.
Så var det dags för provtagning och sedan besök hos "min" läkare som ska ha ansvaret för mitt mående på medicinmottagningen. Jag skulle dit på måndagen före påsk och under helgen innan kände jag mig ganska risig. Jag var jättetrött och hade ett konstigt tryck över bröstet. När jag kom till läkaren på måndagen såg han att det var något bland proverna som inte riktigt stämde men han kunde inte riktigt säga vad. Och min puls var alldeles för hög dessutom. Så, jag fick ny medicin och skulle också ta en riktig hästkur med kortison.
Dagen efter var jag ännu sämre och hade telefonkontakt med läkaren och han tyckte inte att jag skulle börja med kortisonet förrän man hade mer koll varför jag var så risig. Jag var hemma från jobbet och allt pekade på en influensa med feber, huvudvärk men också kraftigt illamående. Onsdagen var likadan. Sedan på torsdagen steg febern något och jag ringde till medicinmottagningen igen och fick då rådet att uppsöka akuten, vilket jag också gjorde.
Där blev jag undersökt från alla håll och kanter och flera läkare konsulterades och till slut fattade man det beslutet att jag skulle läggas in på hjärtavdelningen/HIA på eget rum med isolering om det nu skulle vara influensa, plus att jag skulle ligga med övervakning.
Ett halvt dygn senare tog man bort övervakningen och det visade sig att det inte var influensa och isoleringen hävdes också. Dock fortsatte jag att må som om jag hade influensa. På påskafton hade jag mina egna misstankar om att det kanske var medicinen som förorsakade allt och jag fick läkaren att gå med på att jag skulle sluta ta den. Dagen efter sjönk febern, illamåendet försvann, magen blev bättre och huvudvärken och yrseln lättade. Jättekonstigt, kunde det verkligen vara så? Men jag blev bättre och på måndagen fick jag fara hem, även om det var på mitt förslag.
Sen har jag varit hemma och varit sjukskriven och verkligen tagit det lugnt och också blivit bättre för var dag. Igår, måndag, en vecka efter hemkomsten från sjukhuset, började jag så med jättekuren kortison (som jag velat kring och gruvat mig så för) och magen blev normal med en gång. Som ett mirakel! Men jag känner mig skakig och knäsvag. Det är väl det enda jag kan känna av. Och jag hade också telefonkontakt med "min" läkare idag och han sa att det är vanligt att man kan känna sådana symptom. Förhoppningsvis stannar det vid det. Jag vill helst inte bli sådär kortisonrund i ansiktet eller få dålig sömn.
Ja, det var hur allt blivit den senaste tiden. Jag är snart återställd, tror jag, och redan otroligt mycket bättre än för en vecka sedan. Är sjukskriven veckan ut, sedan är det nog dags att komma tillbaka till verkligheten igen. Men det är otroligt skönt att vara hemma nu. På fredag ska jag göra ett hjärtochlungultraljud och till veckan ska jag på provtagning igen. Det viktiga nu är att få levern att återgå till normal från att ha visat förhöjda värden sedan första återbesöket då jag ätit medicinen i tre veckor och också få ner pulsen.
Då är det dags att gå och knyta sig. Hoppas det blir mer sömn inatt än vad det blev natten som var. Morgondagen ska vi spendera med Viggo och Tove.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar