...kan gå så fort. Den rusar fram! Och idag återstår bara 11 lediga dagar av min härliga, härliga semester. Det är inte förenat med en massa ångest men nog kunde jag tänka mig att få jobba lite mindre framöver och vara ner ledig.
De här dagarna sen sist har fyllts med lite solsken ibland, ganska häftiga regnväder ibland, lite trädgårdsjobb, mycket god mat, många stunder med Hedda och Viggo och igår seglade vi. Vi handlade med oss lite lunch, seglade ut (västlig vind) till Saltvik, lunchade och seglade hem. Fin dag och fin segling!
I tisdags åkte Hans och jag till Mellanfjärden och gratulerade Greta som fyllde 94. Hon var pigg och glad och det var roligt att se och det var som vanligt roligt att träffa Lars-Anders och hans familj. Den här gången bara Erik och hans barn och Elisabeth. Sven-Erik verkade må ok han också även om han var väldigt skröplig. Det var ett annat par där också och grattade och vi kom att prata med kvinnan en del. Jättekul, det visade sig att hon och hans hade mycket gemensamt från tiden på innerstans barnstugor i slutet på 70-talet. Många gemensamma kompisar och händelser. Det var till och med hon som var med och organiserade demonstrationen mot trafiken i innerstan som de sedan deltog i tillsammans med barnen. Något som Hans ibland brukar prata om. Nu fick Hans träffa upphovskvinnan och höra hur det tagit sin början.
Och igår då var vädret så pass bra att vi stack ut med segelbåten. Adam har också hunnit med att gräva en massa kring där vi ska ha fontänen.
Idag var jag ute på pw med Tove i morse. Tyckte ryggen blev mjuk av det men sedan fick jag superont. Duschade och sedan kom Lars-Anders och Elisabeth, Erik och de båda barnen på sin väg hem till Stockholm och vi fikade lite. På kvällen hade Jonas och Adam kommit överens om att laga en gemensam middag och bjuda alla på och det var verkligen en middag som hette duga; rådjursfilé, crushed potatoes, blomkålsgratäng, rödkål, rödvinssås och små yorkshirepuddings. Till efterrätt var det specialkladdkaka à la Tove. Sprickfärdigt mätta traskade Hans och jag hemåt när barnen nattades så fick det yngre gardet hålla ställningarna ett tag till.
Jag kände alltså av ryggen redan igår kväll och jag har ingen aning om hur eller när jag dragit på mig detta. Det sitter i vänstra sidan nertill i ryggen. Sedan fortsatte det hela kvällen. På morgonen då jag vaknade tyckte jag att det var bättre och hängde på ut på pw men det kanske jag inte skulle ha gjort. Resten av dagen vandrade det omkring. I bland ganska ok och ibland så illa att jag knappt kommer ur vissa ställningar. Jag tog två Ipren av Jonas och nu har jag redan gått och lagt mig. Skönt att få sträcka ut ryggen. Hoppas det lättat till imorgon även om vi inte ska åka till Järvzoo, det har vi skjutit på till nästa vecka. Imorgon kan det bli Vitön istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar